Bildtext: I planet, sovande barn. Sen lekte Eddie koja under Malcolms "säng".
Mardrömsstart…
Det har nu gått 3 dagar sedan vi lämnade Sverige. En värre start på en semester kan man nog knappast få…suck! Malcolms magsjuka hade vänt på fredagsmorgonen, så vi beslutade att åka med planerat flyg från Kastrup på fredagskvällen. Redan på Kastrup började Malcolm bli sämre och vi fick byta blöjor lite oftare än vanligt. Nu började vi bli stressade, dessutom följde en jättediskussion med en super-duper-dum-dansk, som inte ville checka in vår stora ”hockey-trunk” bland vanligt bagage. Så den fick vi checka in bland barn-vagnarna.
Flighten var 25 minuter försenad, vilket vi för första gången var tacksamma för. Vi hann ju då byta ytterligare en blöja på Malcolm. Vi hade 45 minuter på oss att byta plan i Budapest, så vi hann ju in och byta en blöja på toaletten även där… Väl ombord på nästa flight (direkt till Bangkok) satte vi oss på våra platser. Nu grät båda barnen otröstligt av trötthet. Malcolm blev bara sämre och sämre, det sprutade från båda hållen på honom och det stank. Tyvärr hade vi bara ombyte till barnen, så Anders & jag fick sitta där så skitiga och svettiga som vi var. Efter 5-6 timmar insåg vi att Malcolm höll på att bli uttorkad. Vi fick be personalen fråga i högtalarna om det fanns läkare ombord, vilket det tyvärr inte fanns. Malcolm behöll inte ens en klunk vatten vid det här laget, men vi fortsatte ändå med vätskeersättning. Eddie somnade gott under Malcolms ”säng” och vi försökte trösta Malcolm och varandra så gott vi kunde, samtidigt som vi kände oss som världens sämsta föräldrar.
Vi flög reguljärt med Malev, ett nytt superfräscht plan med jättegullig personal, dessutom skitgod matJ. Personalen ordnade så att läkarteamet mötte oss vid gaten, Malcolm och jag blev sen körda i rullstol till flygplatsens ”sjukhus”. Malcolm var otroligt tapper och hade ändå humöret uppe och skrattade till och med ibland, fast han förlorade nog ett kilo under flighten. Doktorn beordrade vila och skrev ut mer vätskeersättning, men ansåg att han inte behövde läggas in för dropp. Han fick en portion gröt på flygplatsen och den fick han behålla. Så med facit i hand var den värsta ”magsjuke-peaken” ombord på planet. Väl framme i Bangkok skulle vi också få vårt bagage. Och det fick vi, allt utom ”hockey-trunken”, den stod kvar på Kastrup (tack vare den super-duper-dumme-dansken). I den hade vi alla Anders & mina kläder och skor, samt ALL välling och gröt till barnen. Nästa flyg från Kastrup till Bangkok gick igår måndag. Alltså när vi väl kom fram till hotellet, Shangri-la i Bangkok, hade vi inget ombyte och ingen mat till barnen. Dessutom var det lördag kväll och alla var finklädda i samtliga barer och restauranger på hotellet. Så skitiga, stinkande familjen Bergelin passade inte riktigt in.
Anders och jag gick i omgångar och fick varsin behövlig massage. Efter det fick vi ta en Tuk-Tuk (till Eddie´s glädje) till en 7eleven, för att hitta nån Thailändsk variant av välling. Eddie vägrade den, men Malcolm svalde glatt.
Väl tillbaka på hotellet intog vi Loungen, för att avsluta dagen med en välbehövlig öl eller drink…. Men icke… då visar det sig att ingen alkohol serveras under varken lördag eller söndag, eftersom Thailändarna gick till val. Så där satt vi med varsin juice i handen, och fick snörpligt säga SKÅL!
Det har nu gått 3 dagar sedan vi lämnade Sverige. En värre start på en semester kan man nog knappast få…suck! Malcolms magsjuka hade vänt på fredagsmorgonen, så vi beslutade att åka med planerat flyg från Kastrup på fredagskvällen. Redan på Kastrup började Malcolm bli sämre och vi fick byta blöjor lite oftare än vanligt. Nu började vi bli stressade, dessutom följde en jättediskussion med en super-duper-dum-dansk, som inte ville checka in vår stora ”hockey-trunk” bland vanligt bagage. Så den fick vi checka in bland barn-vagnarna.
Flighten var 25 minuter försenad, vilket vi för första gången var tacksamma för. Vi hann ju då byta ytterligare en blöja på Malcolm. Vi hade 45 minuter på oss att byta plan i Budapest, så vi hann ju in och byta en blöja på toaletten även där… Väl ombord på nästa flight (direkt till Bangkok) satte vi oss på våra platser. Nu grät båda barnen otröstligt av trötthet. Malcolm blev bara sämre och sämre, det sprutade från båda hållen på honom och det stank. Tyvärr hade vi bara ombyte till barnen, så Anders & jag fick sitta där så skitiga och svettiga som vi var. Efter 5-6 timmar insåg vi att Malcolm höll på att bli uttorkad. Vi fick be personalen fråga i högtalarna om det fanns läkare ombord, vilket det tyvärr inte fanns. Malcolm behöll inte ens en klunk vatten vid det här laget, men vi fortsatte ändå med vätskeersättning. Eddie somnade gott under Malcolms ”säng” och vi försökte trösta Malcolm och varandra så gott vi kunde, samtidigt som vi kände oss som världens sämsta föräldrar.
Vi flög reguljärt med Malev, ett nytt superfräscht plan med jättegullig personal, dessutom skitgod matJ. Personalen ordnade så att läkarteamet mötte oss vid gaten, Malcolm och jag blev sen körda i rullstol till flygplatsens ”sjukhus”. Malcolm var otroligt tapper och hade ändå humöret uppe och skrattade till och med ibland, fast han förlorade nog ett kilo under flighten. Doktorn beordrade vila och skrev ut mer vätskeersättning, men ansåg att han inte behövde läggas in för dropp. Han fick en portion gröt på flygplatsen och den fick han behålla. Så med facit i hand var den värsta ”magsjuke-peaken” ombord på planet. Väl framme i Bangkok skulle vi också få vårt bagage. Och det fick vi, allt utom ”hockey-trunken”, den stod kvar på Kastrup (tack vare den super-duper-dumme-dansken). I den hade vi alla Anders & mina kläder och skor, samt ALL välling och gröt till barnen. Nästa flyg från Kastrup till Bangkok gick igår måndag. Alltså när vi väl kom fram till hotellet, Shangri-la i Bangkok, hade vi inget ombyte och ingen mat till barnen. Dessutom var det lördag kväll och alla var finklädda i samtliga barer och restauranger på hotellet. Så skitiga, stinkande familjen Bergelin passade inte riktigt in.
Anders och jag gick i omgångar och fick varsin behövlig massage. Efter det fick vi ta en Tuk-Tuk (till Eddie´s glädje) till en 7eleven, för att hitta nån Thailändsk variant av välling. Eddie vägrade den, men Malcolm svalde glatt.
Väl tillbaka på hotellet intog vi Loungen, för att avsluta dagen med en välbehövlig öl eller drink…. Men icke… då visar det sig att ingen alkohol serveras under varken lördag eller söndag, eftersom Thailändarna gick till val. Så där satt vi med varsin juice i handen, och fick snörpligt säga SKÅL!
1 kommentar:
:o) Rolig läsning trotts den jobbiga starten på er resa!
/HA
Skicka en kommentar